Andra teaterperioden 1987 - 2016

I juni 1987 hade Galenskaparnas och After Shave första långfilm Leif premiär - på Lorensbergs Bio. Ensemblen kände genast att den gamla teaterlokalen hade något visst. Efter en kort förhandlingt med Svensk Filmindustri, blev ett andrahandskontrakt skrivet. "Stinsen brinner" hade premiär i oktober samma år. De första bänkraderna flyttades ut och en provisorisk scen byggdes framför järnridån, för bakom var Teaterhistoriska museet kvar. Det blev 634 platser kvar till publiken och de vallfärdade. Efter drygt två intensiva år, med 6 föreställningar i veckan, flyttade produktionen upp till Stockholm. För att teatern skulle fortsätta leva, hyrdes den ut till bl a Dramaten. Därefter följde gästspel och egna produktioner hand i hand. 1993 flyttade Teaterhistoriska museet ut från delar av huset och hela scenen kunde äntligen tas i besittning.

Med Stinsen brinner och sedan Grisen i säcken, etablerade Galenskaparna och After Shave återigen Lorensbergsteatern, som teater.  Den 54 år långa biotiden var slut. De gamla filmprojektorerna fick stå kvar och på somrarna -88 och -89 visades långfilmer. Andrahandskontraktet blev, efter en del stridigheter med kommunen, ett förstahandskontrakt. Galenskaparna och After Shave fick sin hett eftertraktade hemmascen och arbetet genom egna produktionsbolaget, Kulturtuben, har kunnat fortlöpa. Kreativiteten flödar och förutom en mängd teaterföreställningar - egna och andras - finns också en bas för TV-inspelningar, filmer och turnéer. När de inte spelar på teatern själva måste den användas av andra. Visionen att Lorensbergsteatern skall stå för "svenskt, roligt, nyskrivet, gärna med musik" eftersträvas hela tiden. Det går givetvis inte att tacka nej till en bra produktion för att den inte är svensk eller nyskriven, men det är bra om huvuddelen av produktionerna uppfyller önskemålen.

Mycket har hänt med teatern sedan 1987. Det har byggts en restaurang i gamla tiders praktfoajé, nya toaletter, handikappanpassning och nytt stolsfält inte minst. De gamla stolarna från 1934 hade gjort sitt och 2015 installerades det nya stolsfältet. Men trots alla moderniteter används fortfarande handdrivna lingångar, det gamla dekormagasinet (den lilla halvan som finns kvar) och en del av det gamla orkesterdiket.

Huset är numera kulturminnesmärkt och det innebär att alla förändringar måste göras med varsam hand och helst på samma sätt som för 100 år sedan. Det går inte alltid, eftersom inte minst, arbetsmiljölagarna är mycket bättre idag, men en strävan att behålla det gamla så långt det går, finns alltid.

I denna miljö kan vi glädjas åt revyer, musikaler, pjäser, farser, konserter och inte allt för sällan Galenskaparna och After Shave. Är de inte på scen, så finns de på kontoret eller i kostymförrådet eller äter en bit mat och ser gärna andras produktioner på "sin scen".